Radon är en radioaktiv gas som naturligt förekommer i marken och kan läcka in i byggnader genom sprickor och andra öppningar. Det kan också finnas i grundvatten och dricksvatten, särskilt i områden med höga radonhalter i marken.
Den största hälsorisken med radon i vatten sker när radonavgångar från vattnet andas in. Detta kan ske när radonhaltigt vatten används för vardaglig användning som tvätt, disk och personlig hygien. När vattnet används i dessa syften frigörs radon i form av gas, vilket kan leda till en högre koncentration av radon i inomhusluften.
Radonhaltigt vatten kan också avdunsta och orsaka högre radonhalter i inomhusluften, särskilt i dåligt ventilerade utrymmen. Långvarig exponering för höga radonhalter kan öka risken för lungcancer, särskilt hos rökare.
Det är viktigt att notera att radon i dricksvatten inte är en stor hälsorisk i sig själv, eftersom det inte absorberas effektivt genom mag-tarmkanalen. Men när vattnet används för andra ändamål kan det orsaka hälsorisker.
För att minska risken för exponering av radon i vatten, är det viktigt att mäta radonhalten i dricksvatten och vidta lämpliga åtgärder om nödvändigt. Det finns fyra olika metoder för att separera radon från vatten: radonavskiljare, kolfilter, omvänd osmos och lagring av dricksvatten. Att lufta vattnet eller att låta vattnet passera ett kolfilter är vanligast.
Det är också viktigt att säkerställa god ventilation i bostaden, särskilt i utrymmen där vatten används. Genom att vidta dessa åtgärder kan man minska risken för inandning av radon och därmed minska risken för hälsoproblem som är förknippade med radon i vatten.
Det enda sättet att upptäcka radon är genom att göra en radonmätning. I Sverige är gränsen för högsta radonhalt i inomhusmiljöer 200 bq/m3. Detta är den högsta nivån som anses säker för människors hälsa. Om radonhalten i en bostad överskrider denna nivå, rekommenderas åtgärder för att minska radonhalten och därmed minska hälsoriskerna för de boende.
Relaterad information
Radon Messen
